Den största upptäckten av alla!
Moderna tider – en sak jag tänkt på under senare tid är att människor i stort sett i alla tider har tyckt sig leva i en modern tid. Det slog mig när vi såg en TV serie som utspelar sig i början av 1900-talet. En ung kvinna håller på att dö i havandeskapsförgiftning och läkaren säger sig inte kunna göra något mer, varpå någon utbrister: “Hur kan det vara möjligt, i dessa moderna tider?!”
Människan har ständigt lärt sig nya saker och utvecklingen gått framåt. Tänk bara vilket framsteg det måste ha upplevts som när man började kunna hantera järn! Verktyg blev bättre, nya och mer hållbara maskiner kunde tillverkas osv. Sjukvården har lärt sig mer och mer. Nya tankar och ideer har uppstått, eller återkommit, och det gamla upplevs som förlegat.
Men trots att människan alltid tycker sig leva i en modern tid och att utvecklingen går framåt, så tror jag att det är vissa saker som förblir som de alltid har varit. Människans längtan efter mening och mål med sitt liv, längtan efter att vara älskad för den man är, att förstå varför jag finns här just nu är och förblir konstant. Det är som om Gud lagt ned frågor i oss som fungerar oberoende av hur vår omgivning ser ut, och på relationernas område är det svårare att bygga vår kunskap på vad tidigare människor lärt. Vi måste var och en börja från början, utifrån förutsättningar och omgivning, och hitta svaret på frågan om varför vi är här. Hur vi är älskade och älskar, vad som är min plats här på jorden.
Nedslående på ett sätt kanske, men jag kan också känna en ilning av spänning och förväntan över att Gud gett var och en av oss möjligheten att upptäcka svaret på vårt livs gåta, att var och en av oss får göra den största upptäckten av alla!
//Olov