Då var det min tur att dela mina tankar med er! Brukar inte göra detta i text så bear with me. Relation inte religion! Detta är vad jag vill skriva om. Jag har alltid haft en stabil tro. Den var alltid där men styrde inte mycket i valen jag gjorde i mitt liv. I stort sett så hade jag en religion och inte en relation. Matteus evangelium kapitel 7 vers 22-23 ”Många ska säga till mig på den dagen: Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med…read more
Ibland känns livet som ett enormt berg som ligger framför, som blockerar allt annat. Ett berg av saker som jag känner att jag själv inte klarar av. Saker som tynger ner och inger oro. Berget kan kännas så ofantligt högt och oflyttbart att jag inte själv kommer på hur jag ska komma över det. All kraft som annars finns är dränerad ur kroppen och känslan av att man helst skulle vilja gå i ide infinner sig. Det kan kännas som att man bara är ett skal, med tom insida. Orken…read more
Vinter-OS i Pyeongchang i Sydkorea har precis avslutats. Två och en halv vecka av uppochnervända dygnsrytmer, skräpmat, läsk och soffsittande ska återgå till ett normalt liv igen. Enklare omställningar har jag varit med om, men efter ett så beundransvärt OS som våra svenskar hjältar gjort, så har varenda vaken OS-timme varit mödan värd. När det är OS följer jag alla sporter med svenskintressen. Curling, snowboard, ski-cross, skidor… ja allt! Men i år är det skidskyttet jag sett fram emot mest. Inte bara för att det är en spännande gren där resultattavlan kan…read more
Allt skulle bli bättre om jag hade den senaste iPhonen. Om jag såg lite snyggare ut, tränade lite mer och hade snyggare kläder hade både jag och andra tyckt bättre om mig. Allt skulle helt enkelt vara bättre om jag alltid var glad och inte gjorde så mycket väsen av mig. För inte har jag något bra att säga, det har jag aldrig haft. Jag ska skratta lite tystare och prata lite mindre framöver, det är bäst för alla. Gräset är inte grönare på andra sidan. Gräset är grönare…read more
Jag har under en längre period längtat efter att få gå på bibelskola för att få en fördjupad bibelkunskap, stabilare tro, vägledning i mitt liv och en paus från vardagens “att göra”-listor. Längtan har äntligen blivit verklighet och jag älskar att få vara här på bibelskolan BibelVinter på Mullsjö folkhögskola. Här är jag omgiven av fantastiska människor som vill mig väl. Tillsammans funderar vi på livets utmaningar, ber för varandra och försöker se Guds vilja och omsorg om våra liv. Vad vill Gud ha för relation med mig? Hur kan…read more
Plötsligt ringer det, och mannen som ringer säger följande, ”Kleboms café sätt på kaffet! Jag kommer till er om 5 min. Ses, hejdå!” Kaffet rinner ner och han stövlar in, med håret lite på kant och med arbetskläderna på. Han ler varmt när han kommer in, slänger av sig skorna sådär slarvigt som man gör när man känner sig som hemma. Sedan kramar han mig och säger ”Hej min favorit! Hur är det med dig?” Det är något speciellt med den mannen, han är inte som någon annan jag känner….read more
Jag heter Elias Stråle och har precis kommit hem från Houston där jag var 3 månader. Det jag gjorde där var att jag hjälpte till i en organisation som hette 7 more tillsammans med 3 andra så kallade ”interns”. Det som organisation främst jobbade med var att träffa och möta upp fångar som precis kommit ut från fängelset. Så flera dagar i veckan var vi nere vid busstationen där bussen från fängelset kom till i centrala Houston. Vi samlade ihop alla killar, tog med dem till vår bil som vi…read more
”Hejdå Adam, vi ses snart igen!” Bildörren stängdes och jag vinkade hejdå till min familj när de började sin resa hem mot Forserum. Jag vandrade upp mot det möblerade korridorsrummet som kom att vara mitt hem de första åren av min studietid i Linköping. Tomma gardinstänger, ett mattlöst golv, kala väggar målade med en kyligt ljusblå färg… Det var vad som mötte mig när jag klev in i mitt nya hem. Ett hem helt annorlunda hemmet i Forserum. Det finns stunder i mitt liv som jag har känt mig ensam….read more
Det har hunnit mörkna när tåget rullar in på stationen i Forserum. Att jobba som föreläsare innebär mycket tågresande runt om i landet och ofta sena hemkomster. Tågdörrarna öppnas och med blicken fäst rakt fram så kliver jag ut till ljudet av något som knastrar under mina fotsteg. Glassplitter som för inte längesedan utgjorde en hel glasruta i väntekuren, täcker nu perrongen. Suck. ”Förstår inte hur kul det kan vara” hör jag mig själv mumla innan jag lämnar perrongen smått irriterad. << Jag förstår inte! >> Jag är förmodligen inte…read more
Stressar vi så mycket att vi missar våra liv? Jag tror att vi stannar upp för lite, vi glömmer stanna och se oss omkring. Vi ser allt som rusar förbi. Tiden tycks aldrig räcka till, tiden om något känner jag springer förbi mig, ibland utan att jag själv hinner med. Människorna springer förbi oss på stan eller rusar på väg till tåget för att hinna i tid till jobbet. Ser vi dessa människor? Inte bara ser, utan ser vi de riktiga människorna som finns bakom stressen? Ser vi om den…read more
