Elvis står på pallen vid fönstret och tittar ut. Det är sommar nu och solen har hunnit stiga en bit upp på himlen innan lillebror masat sig upp. Storebror Olle ligger fortfarande i sängen och sover, men han vaknar till då Elvis utbrister:

-” Vad är DET,  Olle?” Elvis behöver bara ställa frågan en gång innan Olle börjat röra på sig i sängen -” Vaddå?” Svarar han med grumlig röst. 

-”Det DÄR!” säger Elvis och pekar mot andra sidan vägen -”…det står nåt…den har inte varit där innan!”

Olle reser sig upp från sängen och går med sömniga steg fram till fönstret. På andra sidan vägen har någon satt ner en skylt i gräset. 

-” C i r k u s..” läser Olle tyst för sig själv och när det går upp för honom vad skylten innebär, nästan skriker han ut: -” CIRKUS! Elvis det kommer en cirkus hit!” 

-”Jaa!” jublar Elvis som förstår att det måste vara nåt alldeles speciellt. Men så ger han sig till känna: -”vad är en cirkus?

-”Du vet, ett sånt där stort tält med elefanter och folk som går på lina.. och..”

-”Jahaa!” Då fattar Elvis precis, för det har han sett på tv.

 Killarna springer ut till mamma och pappa i köket. -” Mamma! Vi vill gå på Cirkusen!” Ropar de i kör. Mamma och pappa tittar på varann och det var precis som om de hade väntat på att Olle och Elvis skulle säga så. Pappa svarar: -”Vet ni, det kostar så mycket pengar… och dom pengarna har inte vi som vi kan lägga på cirkus” 

DÄR gick luften liksom ur Olle, han visste att när pappa sa så, då fanns det ingen chans att tjata sig till det. 

Han gick med tunga steg in till sitt rum och satte sig på sängen. Här skulle han sitta hela dagen, tänkte han.  Ingenting skulle få honom att höja mungiporna. Elvis tågar efter Olle, han har inte riktigt koll på vad som sagts men han ser tydligt på Olle att det inte gick som planerat. 

---

Jag kan verkligen känna igen mig i Olle här. Ganska ofta känner jag att saker inte riktigt går som jag har planerat. Först uppstår (tycker jag)en jättebra idé i huvudet på mig och jag tänker: ”ingenting kan stoppa denna fantastiskt klockrena idé!”… tills jag för den vidare och någon i min närhet ser realistiskt på situationen och förklarar varför det INTE är en jättebra idé. På något sätt pumpas luften ut ur hela kroppen och det jag laddat och känt sådan glädje över är som bortblåst.

Ibland är det Gud som sätter stopp för mina ”fantastiska” idéer. Han som känner mig bäst av alla, han vet vilka vägar jag ska gå. Han vet när jag bör använda mina gåvor/resurser och när jag bör låta bli. Precis som Olle och Elvis mamma och pappa vet hur de bör fördela sina tillgångar.

Om jag väljer att lita på Gud och låta honom leda mig, så kan jag få uppleva fantastiska saker jag inte ens kunnat drömma om.

---

Olles besvikelse byttes, efter några minuter, ut mot något helt fantastiskt då han utbrister: -”Elvis! VI ska göra en cirkus!” Hela dagen lekte Olle och Elvis på bakgården. De skapade en cirkus helt efter deras tycke och smak. De hade så roligt att grannbarnen strömmade dit från alla håll och kanter och ville vara med.

 – ”Olle…” säger Elvis på kvällen då de ligger i sängen och ska sova. – ”Den här dagen blev mycket roligare än vad jag trodde den skulle bli… fastän vi inte gick på cirkus.”

 – ”Vi gick visst på cirkus, VÅR cirkus.” svarar Olle och känner hur en värme sprider sig i hela kroppen då han tänker på alla kompisar de delat dagen med.

 

Gud ger inte alltid det vi vill/tror att han ska ge, han ger lite mer.

/Fina K.