Bland de finaste av gåvor
För några år sedan stod vi i familjen inför en begravning. Jag försökte förklara för vår äldsta son(då 3år) varför man håller en begravning och hur det går till:
– ”… och så är alla ledsna och…”
– ”Varför är de ledsna?”
– ”Jo, du vet, de kan ju inte träffas och prata med henne mer… alltså på det sättet som vi pratar nu, du och jag.”
– ”Men! Hon är ju i Himlen nu, hos Gud, och Han är ju jättesnäll! Hon lever ju där istället nu…”
Självklart vill man sörja, gråta och längta. Det är klart att man ska göra det, men ibland tror jag att vi behöver ta det så enkelt som en 3-åring.
Ett liv är en fantastisk gåva! Tänk så mycket kärlek, upplevelser, prövningar och glädje man får i det. Men jag tror att det bästa faktiskt kommer efter detta liv vi har på jorden… då väntar livet, så som jag tror det var tänkt från början.
Min mamma sa en dag till mig:
– ”Att dö är bland de finaste gåvor man kan få”
Visst låter det hårt, men jag kan inget annat än att hålla med. Jag tror på en god Gud, på att Han står med en öppen famn och väntar på att vi ska komma hem till Himlen.
Tänk er ett Evigt liv där Gud, världens finaste Far, tar hand om allt. Där finns inga krämpor, ingen mobbning, ingen irritation, ingen avundsjuka, ingen sorg, ingen tid att passa, ingen sjukdom, inga pengar, ingen ondska alls.
Jag VET inte… men jag TROR på detta!
Ni kan tycka att jag är korkad om ni vill, för jag kan inte bevisa något, jag bara Tror.
Alla är vi med om motgångar som vi tacklar på olika sätt. Jag har fått uppleva saker som jag aldrig skulle kunnat ta mig ur om inte Gud bar mig. Han tar hand om mig och det vill jag att Han ska fortsätta med. Vissa människor vill klara sig själva, det vill inte jag. Jag tycker att det ska bli gött att möta Gud en dag, ansikte mot ansikte.
Storebror och jag har pratat och fantiserat om den dag då vi kommer till Himlen:
– ”Haha, Mamma då ska jag ta med mig blommor, springa fram till Gud och kittla honom i ansiktet med dem. Kanske har Han ”Uno” där också, då kan vi spela!”
/Fina