På resa med livet
Ibland tänker jag att hela livet är som en resa, såsom en berättelse med en början och ett slut. På denna resa har vi olika mål och längtan, möter olika människor som vägleder oss, hamnar ibland vid ett paradis och ibland fastnar vi i ett helvete. Det blir sällan som man planerat, men det är ju också det som är tjusningen med att resa. Livet blir heller inte som vi planerat, men kanske är det det som är tjusningen likaså.
Jag läste om en fiolbyggare som jämförde livet med att bygga fioler. Självklart var det viktigt att grundtonerna, själva resonansen i träet, harmonierade med varandra. Men det var det som disharmonierade som skapade fiolens personlighet och säregna ljud. En lärdom för våra liv.
För ca 2000 år sedan började några vänner följa efter sin mästare. De blev så fascinerad av det han sa och det han gjorde så de ville bara vara nära Honom. De följde sin längtan för att få ett möte som förändrar, och det blev nog inte som de hade tänkt sig. Mästaren de följde var Jesus. Det verkade som att resan slutade abrupt vid ett kors, en återvändsgränd, men där ingen väg fanns öppnade sig ett helt nytt landskap. Samma resa vill vi inbjuda dig till att göra idag. Du är välkommen att gå på våra samlingar och på så sätt få några rastplatser på din resa, där du kan få stanna upp och reflektera över nästa steg.
Jag uppfattar att livet med Gud också är en resa, en berättelse där vi bjuds in att delta. Kanske kan vi göra resan tillsammans, det är alltid gott att vara två. Fast, jag tror nog att det inte riktigt blir som vi har tänkt oss. Livet, i sig självt, bjuder på överraskningar.
Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,
ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Utdrag ur Psalm 23.
//Daniel