Våga!
Jag har stött på en svår situation som jag skulle vilja dela med er. En dag förra veckan kom en kvinna till mig och sa i stor förvåning,” Jag gick förbi ett gäng av dina ungdomar och sa hej och de sa hej tillbaka och var artiga och glada”. Jag stod där som ett frågetecken och förstod inte riktigt vart hon ville komma med uttalandet. Sedan säger kvinnan att hon inte trodde ungdomar idag svarar när man pratar med dom. Att det är så det sägs att unga idag är ouppfostrade och inte bryr sig om något. Oavsett vad kvinnan menade med det hon sa, så fick det mig att fundera.
Hur blev det så här? Är det samhället som printar in i människors hjärnor att tonåringar idag inte ens skulle säga hej? Det påståendet skrämmer mig, för jag har väldigt sällan mött en tonåring som inte säger hej tillbaka, så jag anser inte att det är sant. Jag ska givetvis inte framställa tonåringar som änglar, men jag vill påstå att det inte handlar om ålder om man svarar när någon pratar med en. Det finns många faktorer som kan spela in, exempelvis dåligt självförtroende tror jag kan vara en sådan orsak. Jag tror alltså inte att det handlar om ålder, för lika väl som att det finns unga som inte svarar finns det äldre som inte svarar.
Jag skulle vilja uppmana dig som läser detta, som känner igen dig i hur kvinnan trodde ungdomarna var idag, att komma in en fredag på tonår och känna av stämningen. Våga göra som kvinnan att säga hej trots att hon inte förväntade sig ett svar. Du kommer troligtvis bli glatt överraskad. På tonår umgås vi över åldersgränserna och det går väldigt bra, vi ser ålderskillnaderna som en tillgång snarare än ett hinder. Så kom in på tonår och våga testa något nytt. Hjälp oss genom att stå i cafét, grädda toast och sälja godis, samtidigt kan du passa på att se hur ungdomar är idag, mot varandra och mot andra.