Minnen i advent

Posted by in Uncategorized

 

Mamma, kommer du ihåg när vi gick på ficklampspromenad…” (lillebror 4år)

 

Ja, visst gör jag det, en ficklampspromenad glömmer man inte i första taget.

Tidigt på morgonen blev det bestämt att promenaden kommer att äga rum samma dag. Hela dagen väntade vi på att mörkret skulle lägga sig över samhället. När tiden var inne, stod vi redo med varma kläder, reflexvästar och ficklampor i högsta hugg.

Vi har skapat en tradition i vår familj. En tradition som får oss att må sådär gott i hjärtat. Den börjar 1 december och slutar 24 december; Uppdrags-kalendern!

Istället för att fylla på brödernas pryl-förråd veckorna innan jul, har vi istället tagit tillfället i akt att umgås och skapa fina minnen tillsammans.

24 små juliga tygpåsar hänger i vardagsrummet och väntar på att bli öppnade. I varje påse ligger en lapp med antingen ett uppdrag eller en överraskning. Det kan vara uppdrag som t.ex.:

  • Ring till någon du inte pratat med på länge.
  • Bjud grannen på hemmagjorda peppakakor.
  • Nämn tre saker din bror är bra på.

… eller överraskningar som t.ex.:

  • Sällskapspel-kväll!
  • Idag ska ni få möta upp en kompis på en kall och hal plats… Håll balansen och glöm inte hjälmen!

I påse nr. 24 ligger den magiska lappen som återkommer på julafton år från år;

  • En skatt ligger gömd…

De nyvakna bröderna vet att det nu följer en rad av ledtrådar innan de håller skatten i händerna. De vet också att det krävs samarbete och pigga ben för att nå målet. De bubblar av skratt då de springer upp och ner i trappan, in och ut genom rummen för att slutligen(andfådda och med spänning i blicken) öppna årets julskatt.

 

”… jag satt på pappas axlar sen, då mina ben inte orkade.” Lillebrors ögon glittrar då han tänker tillbaka på den varma stunden ute i kylan.

Tid, jag vill ge mina nära tid. Jag vill höra på tankar som går, lyssna till drömmar och mål. Jag vill veta hur dagen har varit. När något känns tungt, då vill jag vara nära och inge ett lugn.

Precis som jag vill finnas där för mina kära, vet jag att Gud finns här för oss. Han vill höra på tankar som går, lyssna till drömmar och mål. Han vill veta hur dagen har varit. När något känns tungt, då finns Han där och inger ett lugn. Han är vår Far i himlen, en fin Pappa som bär oss på sina axlar då våra ben inte orkar.

Tid, jag vill ge Honom tid.

/Fina K.