Jag heter Elias Stråle och har precis kommit hem från Houston där jag var 3 månader. Det jag gjorde där var att jag hjälpte till i en organisation som hette 7 more tillsammans med 3 andra så kallade ”interns”. Det som organisation främst jobbade med var att träffa och möta upp fångar som precis kommit ut från fängelset. Så flera dagar i veckan var vi nere vid busstationen där bussen från fängelset kom till i centrala Houston. Vi samlade ihop alla killar, tog med dem till vår bil som vi hade parkerad lite utanför och gav de grejer. Vi gav dem påsar och kläder eftersom att de som de hade innan var röda tygpåsar och donerade kläder så de var väldigt lättigenkänliga och folk brukade uttnyttja dem eller inte ge dem samma möjligheter som en vanlig person. T.ex. droglangare som försöker tjäna pengar och dra in killarna i gamla habits. Vi gav de också andra grejer som hygienartiklar, bälten och lät dem använda telefoner för att ringa sin familj/flickvän, jag fick se många ta besvikande samtal framför mig men också hjärtvärmande samtal med barn och fruar. Men det viktigaste som vi gjorde med killarna var att prata med dem, lära känna dem och visa att det finns personer som bryr sig om dem och att det finns en gud som älskar dem. Många av dem är troende när de kommer ut, andra lite mindre men det var inte ofta de tackade nej när vi frågade ifall vi fick be för dem i slutet. Många blev berörda och var så tacksamma för allt vi gjorde.

En dag i veckan åkte vi direkt till fängelset och väntade på killarna precis när de kom ut ur fängelset för att prata, be med dom och låna ut telefoner till dem. En dag träffade vi en kille där som hette Alonzo, han berättade att hans bror hade blivit mördad en vecka tidigare nere i Mexiko och att de hade gjort det på sådant sätt att det var nedvärderande till honom och hans familj styckat honom. Efter vi hade snackat med Alonzo ett tag erkände han att han planerade att bryta sin villkorliga frigivning och åka ner till Mexiko för att hitta och döda han som mördade sin bror, at han var tvungen att göra det. Vi visste uppenbarligen inte vad vi skulle säga till honom och det var ju enkelt att säga att han inte borde åka men han lyssnade inte, så vi kontaktade personerna som skulle möta killarna nere vid busstationen om situationen och de var ju livrädda. Men där nere fick en av våra medhjälpare, Eana, ett bibelord för alonzo om en fader och två söner som han bad att gå ut och jobba i sitt fält. Ena sonen sa ja det är klart jag ska, sen gjorde han aldrig och den andra sonen sa att han inte skulle hjälpa till för att senare ångra sig och gå och jobba. Frågan från Jesus som berättade den här liknelsen var vem var det som gjorde faderns vilja? Alonzo åkte hem och en vecka senare ringde hab oss och sa att han inte åkte till mexiko, att han hade läste bibelstorien igen och igen och han grät in i telefonen ”jag är den andra sonen, jag är den andra sonen”, han hade insett det rätta och att Gud visade sig till honom på ett kraftigt sätt.

Sen hade vi andra mindre historier om killar som blev pappor vid 16 och vart in och ut från fängelse sen samma ålder. Personer som när de kommer ut och vi pratar med dem vet redan att de kommer antagligen åka inom kort igen. Men också så är det så att 70% av killar med pappor som vart i fängelse kommer åka till fängelse i sitt liv. Det är en hemsk cykel som vi vill försöka att bryta, alla förtjänar ett liv utanför dem omständigheterna.

På kvällarna jobbade organisationen med barn i olika fattigare onråden. Vi spelade basket, fotboll med dem och hade bibelstudier med dem. De flesta barnen var uppväxta utan farsor eller i trasiga hem så det var viktigt att kunna vara en bra förebild för dem. Det är genom detta jag har insett vad det är jag ville göra näst i mitt liv.

Jag har anmält mig till en lärjungaskola som har inriktning att nå folk genom basket i Jungfruöarna. Det kommer bestå av 3 månaders skola och sen 2 månaders outreach till andra länder runtom i Karibien där vi kommer åka runt och träffa och nå människor genom främst basket. Programmet börjar i Mars och jag är väldigt taggad på att åka dit. Det är såklart svårt att få ihop ekonomin till en sån stor grej men jag tror på att Gud kommer lösa det då jag åker på viss support. Ni får gärna be att Gud ska hitta dem supporterna och att jag ska kunna lägga det i hans händer. Ifall ni har frågor eller är intresserade och vill höra mer är det bara kontakta mig!

//Elias