På frukten känner ni trädet
Periodvis verkar vi människor bära på en stark längtan att vilja fly ifrån de vi är. Som om vi skämdes för vårt naturliga jag. Som om allt skulle bli bättre om jag kunde vara någon annan är den jag är. Oftast är det inte ett medvetet val, utan en skadad, eller böjd längtan som vi tillåter styra våra liv. Som om vi skäms för vår egen mänsklighet.
Någon gång i våra liv behöver vi ta itu med denna längtan oavsett skick, för den tenderar annars att leda oss fel. C.S. Lewis, som i vår tid är mest känd för sin bokserie om landet Narnia och lejonet Aslan, berör detta ämne mycket i sina böcker. Han har bl.a. skrivit en apokalyptisk trilogi (Utflykt från tyst planet, Perelandra, Vredens tid) där det finns en ond kraft personifierad. Han kallar den för omänniskan. Där finns också en god kraft personifierad. Lewis kallar den för den sanna människan. Här finns god vägledning att finna.
Omänniskan försöker att få varje människa att bli mer och mer omänsklig. Inte som filmindustrins skapelser av monster eller zombier, de är alldeles för lätta att urskilja. Snarare vill omänniskan skapa en idealbild där vi ska vara perfekta, okänsliga, ärelystna och självcentrerade. En idealbild där vår likgiltighet inför andra människor, djur och natur är något gott. Om du skulle bli påkommen med att brista i din fasad är det ett oerhört misslyckande. Orden: ”Skärp dig!” ekar obönhörligen. Du bör även bortse så mycket du kan ifrån hur din kropp reagerar, för det är ändå tanken som är det viktigaste. Kroppen är endast ett kärl för intellektet, så gör vad du vill med den.
Den sanna människan försöker få varje människa att bli mer och mer mänsklig. En idealbild där du får vara dig själv; känslig, omtänksam och sårbar. En idealbild där vår omsorg och otillräcklighet inför andra människor, djur och natur är något gott. Om du brister i din fasad, är det positivt att din mänsklighet blir mer synlig. Kroppen är viktig, så lyssna på den och behandla den med vördnad och respekt. I mänsklighet finns också kraft och ledarskap, som kan användas till goda ting.
Detta innebär att den omänskliga längtan leder till en andlig död och den mänskliga längtan leder till ett andligt liv. Om vi ska kunna vara kvar vid vårt eget inre behöver vi våga närma oss den sanna människans frukt, endast där kan vi låta axlarna sjunka ner och andas ut.
Hur ser ditt liv ut? Vilken längtan eller ”frukt” skördar du idag? Är det det som du vill?
Daniel