Att ta emot Guds rike som ett barn
I Markusevangeliet berättas det att föräldrar kom med sina barn till Jesus, för att han skulle välsigna dem. Lärjungarna visade bort barnen, tyckte inte att de hade där att göra, men Jesus försvarade dem: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”
Barnen är alltså förebilder för hur vi ska ta emot Guds rike. Men hur gör de det?
När jag för några år sedan var ledare i en barnkör hittade jag början till ett svar på det där. Många barnkörlåtar är enkla men med djupa budskap. Som vuxen är det lätt att komplicera frågan: ”jag borde nog göra det och det och det för att möjligtvis kunna ta emot Guds rike”. För barnen är det många gånger enklare: Gud sviker inte mig, Gud överger mig inte. Punkt slut. Det skriver Cajsa Tengblad om i sin låt Jag behöver inte vara rädd, som bygger på Hebreerbrevet 13:5.
Du sviker aldrig mig, du överger mig aldrig.
Jag behöver inte vara rädd.
Du sviker aldrig mig, du överger mig aldrig.
Jag behöver inte vara rädd.
När rädslan griper tag i mig, går jag till dig.
När orosmolnen hopar sig, lyfter jag min blick till dig.
När modet sviker mig, går jag till dig.
När jag inte ser nå´n vän visar du en väg till dig.
Början till mitt svar om hur barn tar emot Guds rike, lyder: okomplicerat och med en fast övertygelse om att Gud verkligen finns nära och bryr sig om oss. Oavsett vad, han har ju trots allt skapat oss. Visst finns det svåra stunder och djup av tvivel, men många barn har förstått att de inte behöver göra en massa saker för att få vara Guds barn. De bara är, omslutna av Kärleken. Och av det har i alla fall jag mycket att lära mig.