Jesus, du har tröstat mig och lyft mig så många gånger. Jag har kunnat komma till dig när som helst; då allt känts hopplöst och då hjärtat bubblat över. Du har villkorslöst funnits vid min sida och stöttat mig då jag själv inte ens vetat att jag behövt hjälp. Du är ”tryggheten” och ”utmaningen” på samma gång. Allt det där får jag, för att du älskar mig.

Det största av allt fick jag långt innan jag blev till. Då du dömdes till döden, piskades och korsfästes. Detta, trots att du inte gjort något fel. Du valde att inte göra motstånd för det var där och då, du skulle förändra min framtid.

Jag undrar hur det hade känts att se dig då… att se hur de hånade dig, då de knuffade dig fram längs gatan. Jag undrar om jag hade kunnat se dig klart bakom alla mina tårar, om jag hade vågat strida för dig så som du stridit för mig. Skulle jag hört din röst då du ropade till vår far? – ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”.

Jag undrar hur det hade känts då mörkret föll över hela jorden och hur förhänget i templet delades i två delar när du tog ditt sista andetag. Kanske hade jag stått bredvid den rädda officeren och kunde höra honom säga:

– ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

Jag undrar hur tankarna hade gått i mitt huvud dagarna efter din död, om jag hade fått vara med när de två kvinnorna(som skulle besöka dig i graven) möttes av en ängel som visade din tomma grav och sa att du uppstått från de döda. Jag hade förmodligen känt någon form av skräckblandad förtjusning.

Det största av allt fick jag då, när du förändrade min framtid. När du dog, tog du på dig allt som vi människor smutsat ner världen med. Alla dåliga tankar och gärningar, alla murar som kväver själva livet rev du ner. Du tog på dig våra synder. Då du uppstod på tredje dagen, öppnade du upp vägen till Gud igen.

Du gick från död till levande, besegrade det onda med det goda.

Du vann seger för evigt!

Jesus, tack att du älskar mig så mycket och gjorde allt detta för att jag skulle få en ny framtid, – Ett evigt liv med dig!

/Fina K.