Elvis ligger redo i sängen. Tänderna är borstade och tillsammans med mamma har han redan hunnit be aftonbön och läst favoritboken.

– ”Du är min lilla pärla” viskar mamma och stryker Elvis vid håret.

– ”Vad är en pärla, mamma?” frågar Elvis

– ”En pärla är någonting som är väldigt, väldigt värdefullt…”

Elvis som varit nära att somna flera gånger, vaknar nu till och känner på ordet -”… värdefull…”. Det ordet kan han och vet precis vad det betyder, för det pratade han och mamma om en annan gång då han fick det röda armbandet på söndagsskolan.

Mamma fortsätter; -”… det finns pärlor som folk skulle betala miljontals kronor för… och så finns det ännu dyrbarare pärlor, som du, som inte ens går att köpa…”

Elvis känner hur det pirrar lite i kroppen. Tänk att han är en av de dyrbaraste pärlorna, vilken tur mamma och pappa har som fick just honom. Elvis tänker vidare, tänk att HAN fick mamma och pappa…

– ”Du är en pärla, mamma” utbrister han och ser hur mamma ler stort i mörkret.

– ”Det var fint sagt, Elvis, vad glad jag blir att du säger så”

Elvis gömmer sitt leende bakom täcket. Han gillar det här. Det är så mysigt att ligga i sängen ensam med mamma och prata om saker, i lugn och ro så att han hinner fundera ordentligt.

”En pärla”, Elvis försvinner bort i tanken… ”något väldigt, väldigt värdefullt”. Han har ganska många pärlor omkring sig, kom han på nu.

Ja, i Guds ögon är vi alla pärlor. Ni vet, äkta pärlor, som är lite skrovliga på ytan men väldigt, väldigt värdefulla. 

Vi är fina var och en för sig, men allra vackrast är vi när vi är tillsammans och bildar någonting större. 

Jag tror att det är så Gud vill ha oss – tillsammans. Trots att vi är skapta ur samma hand, har vi olika gåvor och kvaliteter och kan därför bilda något riktigt fint.

Låt oss ta vara på det! Hjälp varandra att se pärlan hos sig själv och andra. Då tror jag att vi, med små steg, närmar oss den värld vi var tänkta att leva i från allra första början.

/Fina