.

Det har hunnit mörkna när tåget rullar in på stationen i Forserum. Att jobba som föreläsare innebär mycket tågresande runt om i landet och ofta sena hemkomster. Tågdörrarna öppnas och med blicken fäst rakt fram så kliver jag ut till ljudet av något som knastrar under mina fotsteg.   Glassplitter som för inte längesedan utgjorde en hel glasruta i väntekuren, täcker nu perrongen. Suck. ”Förstår inte hur kul det kan vara” hör jag mig själv mumla innan jag lämnar perrongen smått irriterad. << Jag förstår inte! >>   Jag är förmodligen inte…read more