Vi lever inte längre för oss själva

Posted by in Uncategorized

”Hejdå Adam, vi ses snart igen!” Bildörren stängdes och jag vinkade hejdå till min familj när de började sin resa hem mot Forserum. Jag vandrade upp mot det möblerade korridorsrummet som kom att vara mitt hem de första åren av min studietid i Linköping. Tomma gardinstänger, ett mattlöst golv, kala väggar målade med en kyligt ljusblå färg… Det var vad som mötte mig när jag klev in i mitt nya hem. Ett hem helt annorlunda hemmet i Forserum. Det finns stunder i mitt liv som jag har känt mig ensam….read more