Tänk att få bo i Bullerbyn
När jag var liten så älskade jag Astrid Lindgrens sagor, det gör jag fortfarande. Min favorit var helt klart berättelsen om Bullerbyn. Barnen levde som i en idyll, ett liv som jag tyckte verkade fantastiskt. De bodde ute på landet, hade sina kompisar nära. De gjorde allt tillsammans och fick hjälpas åt med allt som behövdes göras på gården. Men eftersom de alltid hade varandra, så kändes det inte tråkigt även om det ibland verkade tungt och jobbigt. De sov på höskullen, var uppe tidigt och fiskade kräftor, körde häst och vagn, gick på gärdsgårdar och hässjade hö.
Idag är telefonen ständigt med, vi är alltid tillgängliga. Det går att handla saker från hela vår värld med ett klick. Mycket handlar om att ha det nyaste, trendigaste och att ha flest följare. Vi ska slänga, köpa nytt och byta ut. Allt ska effektiviseras så att det blir bästa kvalitén, för minsta summan och på kortast tid. Det digitaliseras så att vi slipper ta oss till platser, stå i kö, möta människor. Vi söker hela tiden efter något som är bättre, efter mer. Att sträva efter något annat, inte vara nöjd med det som vi faktiskt har.
Möjligheten att dela livet med vänner och familj som befinner sig på helt andra platser av vårt jordklot är numera en självklarhet. Det är något helt fantastiskt men även något förödande. Vi stirrar ner i mobilen och glömmer bort att vårda relationerna med dem som vi faktiskt träffar. Vi är så fokuserade på vår karriär, på våra prylar, på att hålla igång vårt instagramflöde.
Till slut vill jag bara stänga av. Pausa alla måsten och hela livet. Jag vill lägga alla krav och all press på hur jag ska leva, vad jag ska göra, säga, vad jag ska uppnå, alla förväntningar vill jag bara lägga åt sidan. Jag drömmer om att kunna bo där i mellangården. Kunna leva nära naturen och bara njuta av allt det som Gud har skapat. Få chansen att varva ner, längre än bara en vecka. Få ta sig tid till de där vanliga grejerna och inte bara göra det så snabbt och smidigt som möjligt. Jag vill få vara som ett barn i Bullerbyn. Där världen inte är så stor, där naturen är nära, prylarna få och relationerna runt omkring oss i centrum.