Och spåren leder framåt…
Peterskyrkan i Rom är en mäktig uppenbarelse! Jag har vid två tillfällen besökt den och känt mitt inre röras när jag lutat mot en av dess gamla pelare. Det är världens största kyrka och den byggnad som vi idag känner anlades på 1500-talet. Tidigare kyrkor revs på plats för att uppbåda plats för denna. Det sägs dock att återuppbyggandet var en sådan kostsam historia att pengar behövdes samlas in på nya kreativa sätt. I den Romersk-katolska teologin behöver tron manifesteras i välgörenhet och andra goda gärningar som tillsammans leder till frälsning. En god tanke, men den kan också missbrukas.
Ett sätt var att trycka på människans oro över om man skulle duga inför Gud, om ens tro och gärningar var tillräckliga. Avlatsbrev skapades, ett brev som du kunde betala pengar för och så ta emot Guds förlåtelse och välstånd. Tillsammans med din egen tro var det en god garant för att Gud skulle resa dig ur skärselden. Mest känd är kanske munken Tetzel som gick runt i städer och bar på avlatsbrev liggande på en röd kudde. Detta ställdes i kyrkan bredvid den stora kassakistan varefter predikan hölls om en unik möjlighet till rättfärdiggörelse.
Detta störde givetvis många sanningssägare som ansåg att man bröt emot kyrkans grundläggande tro. En av de som tog ton emot den stora kyrkan var Martin Luther. Han disputerade i ämnet Avlatsbrevens makt och verkan, vilket sedan kom att kallas för De 95 teserna. År 1517 sökte han på akademiskt vis att upplysa lärosäten genom att spika upp, eller uppvisa, sina argument. Detta sker på kyrkdörren i Wittenberg, Tyskland. Numera är de 95 teserna ingraverade i dörren på kyrkan.
Luthers ton är sökande, även om det finns skarp kritik mot avlatsbreven. Tron allena slår han fast, och i kölvattnet delas kyrkan. Det kallas i dag för startskottet till den protestantiska reformationen. Även här finns avarter, där Tron allena rättfärdiggör ett liv utan omsorg om den människa som lider. På samma sätt som tro och gärning tidigare bands för hårt tillsammans, skapas nu en splittring mellan tro och gärning. En sekularisering mellan mänsklighet och ande som inte står att finna i den kristna trons rättesnöre, Bibeln. Den splittringen finns kvar i kyrkan, än idag.
Mycket kan sägas om detta, men en nödvändig reformation och förnyelse gav kyrkan nytt liv vilket vi har mycket att tacka rörelsen runt Luther för.
Exakt 500 år senare besöker jag den stora Peterskyrkan i Rom och den lilla kyrkan i Wittenberg och inser att båda behövs. Känner Guds Andes närvaro på båda platser, finner pelare att luta emot i båda kyrkorna. Tackar Gud för hans storsinthet gentemot kyrkans kringelikrokar, tackar för hans storsinthet över mitt eget liv.
Vad tänker du om tro? Vad tänker du om att göra gott mot andra? Hur ser ditt samband ut?
//Daniel
Bilderna är tagna med min mobiltelefon. Bild 1 och 2 föreställer Berninis konstverk med ”St Peters chair” som står att finna längst bort i Peterskyrkan. I altarfönstret som vetter västerut avtecknas en duva, symbolen för Guds helige Ande.
Bild 3 föreställer kyrkodörrarna i Wittenberg där Luthers teser numera är ingraverade.