.

Det går inte att begrava sanningen. Den uppstår för eller senare.

Posted by in Uncategorized

Det har väl inte undgått någon att det i dessa dagar samtalas mycket om hur i huvudsak män har sexuellt trakasserat kvinnor. Det som startade som en längtan att få hjälpa kvinnor till en röst, att bli hörda, har nu blivit ett fullkomligt avgrundsvrål, allt under hashtaggen #metoo. Det vrålet ljuder ifrån alla scener, från ödemarken såväl som den offentliga. Varje dag sällar sig fler och fler till gruppen som blivit sexuellt trakasserade, som en flodvåg av skamkänslor som äntligen får komma till tals. Vilken oerhörd kraft de besitter! Att…read more

0

Och spåren leder framåt…

Posted by in Uncategorized

Peterskyrkan i Rom är en mäktig uppenbarelse! Jag har vid två tillfällen besökt den och känt mitt inre röras när jag lutat mot en av dess gamla pelare. Det är världens största kyrka och den byggnad som vi idag känner anlades på 1500-talet. Tidigare kyrkor revs på plats för att uppbåda plats för denna. Det sägs dock att återuppbyggandet var en sådan kostsam historia att pengar behövdes samlas in på nya kreativa sätt. I den Romersk-katolska teologin behöver tron manifesteras i välgörenhet och andra goda gärningar som tillsammans leder till…read more

I Mamres lund har våra hjärtan stämt möten

Posted by in Uncategorized

Ensamheten har många sidor. För den som upplever att vardagen gör för fort och är påpassad kan ensamheten bjuda frid och ro. För den som upplever att vardagen går för långsamt kan ensamheten vara en förlamande boja. Vi lever alla däremellan. Men den inre ensamheten är av något annat slag. När längtan efter något tär så starkt att vi bittert ler åt lösningarna, för att de är så osannolika. Men de bittra leenden kan också böjas, formas om till ett mjuk leende, när den djupa längtan oväntat blir besvarad. Bibeln…read more

Handen berättar om livet!

Posted by in Uncategorized

Det står om Jesus och barnen: ”Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.” Jag har alltid varit fascinerad av händer! I början mest andras, men på senare tid också mina egna. Ibland kan jag fastna i att iaktta dem: känna på förhårdnader, på mjuka partier, följa linjerna, minnas ärrens historia. Och jag inser, att mina händer bär vittnesbörd om mitt liv. Alla leksaker som de lekt med, människor som de berört, hur de någon gång knutits och används som tillhygge, hur de ömt smekt…read more