Det går inte att begrava sanningen. Den uppstår för eller senare.
Det har väl inte undgått någon att det i dessa dagar samtalas mycket om hur i huvudsak män har sexuellt trakasserat kvinnor. Det som startade som en längtan att få hjälpa kvinnor till en röst, att bli hörda, har nu blivit ett fullkomligt avgrundsvrål, allt under hashtaggen #metoo. Det vrålet ljuder ifrån alla scener, från ödemarken såväl som den offentliga. Varje dag sällar sig fler och fler till gruppen som blivit sexuellt trakasserade, som en flodvåg av skamkänslor som äntligen får komma till tals. Vilken oerhörd kraft de besitter! Att inte vara ensam om sin upplevelse är ohyggligt tragiskt, men samtidigt så läkande. När flera träder fram och berättar ger det en legitimitet till att se, erkänna och röra vid att någon kränkt mina gränser. Och en läkande process kan förhoppningsvis starta eller fortgå. Det som stoppats undan i mörker, kommer med kraft till ljuset. Det går inte att begrava sanningen, den uppstår förr eller senare!
Och jag fylls av så motsägelsefulla känslor. Jag är så illa berörd av denna rörelse, över de som anser sig ha rätt att kränka andra människor, att ta vad de uppfattar sig ha rätt till. Men jag är också stolt över att vara människa när jag ser hur en efter en gör sin röst hörd, berättar om sin utsatthet, och tar ett steg mot läkedom. Jag kan inte värja mig mot någon av dessa röster och dess omfattning.
Jag mer anar är förstår, att något nytt växer fram. En ny tid är på ingång, då det som dolts i mörker ska få plats i ljuset. En upprättelsens tid för den som är stukad, men också en tid då den som kränker får lära sig ett nytt ord: gränser! Det verkar beredas plats för mänsklighet!
Jag känner igen detta. I den bibel jag läser och den tro som bär mig, beredes det plats för mänsklighet. Jag får säga som det är, och ta ett första steg mot läkedom. I en vacker bön till Gud ber kyrkofadern Augustinus: ”Där du har öppnat mig, stig in! Där jag ännu är stängd, öppna mig! För mig är den en god hållning. Både för den som medvetet eller omedvetet kränkt någon annan, men framförallt för den som fått sina gränser kränkta.
Den bönen vill jag be. Kanske kan den också bli din?
//Daniel