.

På frukten känner ni trädet

Posted by in Uncategorized

Periodvis verkar vi människor bära på en stark längtan att vilja fly ifrån de vi är. Som om vi skämdes för vårt naturliga jag. Som om allt skulle bli bättre om jag kunde vara någon annan är den jag är. Oftast är det inte ett medvetet val, utan en skadad, eller böjd längtan som vi tillåter styra våra liv. Som om vi skäms för vår egen mänsklighet. Någon gång i våra liv behöver vi ta itu med denna längtan oavsett skick, för den tenderar annars att leda oss fel. C.S….read more

VÅGA VISA KÄRLEK

Posted by in Uncategorized

Elvis vaknar innan väckarklockan ringer idag. Mamma ligger bredvid och sover. Elvis vänder sig mot ljudet av små snarkningar, det är storebror Olle som ligger på andra sidan. De brukar vakna i mammas och pappas säng tillsammans på morgnarna. Elvis tittar på Olle och känner plötsligt en värme genom hela kroppen. Han vänder sig tillbaka mot mamma och viskar: – ”Mamma, jag älskar Olle jättemycket…”  Mamma som vaknat av att Elvis snurrat runt i sängen, klappar honom på kinden med ett leende på läpparna samtidigt som hon frågar: – ”…read more

En Gud som älskar dem

Posted by in Uncategorized

Jag heter Elias Stråle och har precis kommit hem från Houston där jag var 3 månader. Det jag gjorde där var att jag hjälpte till i en organisation som hette 7 more tillsammans med 3 andra så kallade ”interns”. Det som organisation främst jobbade med var att träffa och möta upp fångar som precis kommit ut från fängelset. Så flera dagar i veckan var vi nere vid busstationen där bussen från fängelset kom till i centrala Houston. Vi samlade ihop alla killar, tog med dem till vår bil som vi…read more

Vi lever inte längre för oss själva

Posted by in Uncategorized

”Hejdå Adam, vi ses snart igen!” Bildörren stängdes och jag vinkade hejdå till min familj när de började sin resa hem mot Forserum. Jag vandrade upp mot det möblerade korridorsrummet som kom att vara mitt hem de första åren av min studietid i Linköping. Tomma gardinstänger, ett mattlöst golv, kala väggar målade med en kyligt ljusblå färg… Det var vad som mötte mig när jag klev in i mitt nya hem. Ett hem helt annorlunda hemmet i Forserum. Det finns stunder i mitt liv som jag har känt mig ensam….read more

Jul-samlingar

Posted by in Uncategorized

Nu är vi inne i en fantastisk period där jul-samlingarna avlöser varandra. Det är sällan det är lagom med samlingar, oftast har vi lite för lite eller lite för mycket. Det är en stor konst att ära sig att vara närvarande i ögonblicket. Just nu pågår jul-framme, vår stora julkonsert i Centrumkyrkan. Ca 90 personer på scen samtidigt som spelar och sjunger, från barnkörens yngsta runt 5 år till vuxenkörens äldsta över 70 år. Kom och var med: lördag 16/12 18:00, söndag 17/12 15:00 och 18:00. Vi har också fått…read more

Bakom den krossade glasrutan

Posted by in Uncategorized

Det har hunnit mörkna när tåget rullar in på stationen i Forserum. Att jobba som föreläsare innebär mycket tågresande runt om i landet och ofta sena hemkomster. Tågdörrarna öppnas och med blicken fäst rakt fram så kliver jag ut till ljudet av något som knastrar under mina fotsteg.   Glassplitter som för inte längesedan utgjorde en hel glasruta i väntekuren, täcker nu perrongen. Suck. ”Förstår inte hur kul det kan vara” hör jag mig själv mumla innan jag lämnar perrongen smått irriterad. << Jag förstår inte! >>   Jag är förmodligen inte…read more

Stressar vi så mycket att vi missar våra liv?

Posted by in Uncategorized

Stressar vi så mycket att vi missar våra liv? Jag tror att vi stannar upp för lite, vi glömmer stanna och se oss omkring. Vi ser allt som rusar förbi. Tiden tycks aldrig räcka till, tiden om något känner jag springer förbi mig, ibland utan att jag själv hinner med. Människorna springer förbi oss på stan eller rusar på väg till tåget för att hinna i tid till jobbet. Ser vi dessa människor? Inte bara ser, utan ser vi de riktiga människorna som finns bakom stressen? Ser vi om den…read more

Minnen i advent

Posted by in Uncategorized

  – ”Mamma, kommer du ihåg när vi gick på ficklampspromenad…” (lillebror 4år)   Ja, visst gör jag det, en ficklampspromenad glömmer man inte i första taget. Tidigt på morgonen blev det bestämt att promenaden kommer att äga rum samma dag. Hela dagen väntade vi på att mörkret skulle lägga sig över samhället. När tiden var inne, stod vi redo med varma kläder, reflexvästar och ficklampor i högsta hugg. Vi har skapat en tradition i vår familj. En tradition som får oss att må sådär gott i hjärtat. Den börjar…read more

Det går inte att begrava sanningen. Den uppstår för eller senare.

Posted by in Uncategorized

Det har väl inte undgått någon att det i dessa dagar samtalas mycket om hur i huvudsak män har sexuellt trakasserat kvinnor. Det som startade som en längtan att få hjälpa kvinnor till en röst, att bli hörda, har nu blivit ett fullkomligt avgrundsvrål, allt under hashtaggen #metoo. Det vrålet ljuder ifrån alla scener, från ödemarken såväl som den offentliga. Varje dag sällar sig fler och fler till gruppen som blivit sexuellt trakasserade, som en flodvåg av skamkänslor som äntligen får komma till tals. Vilken oerhörd kraft de besitter! Att…read more

Energitjuvar och energigivare

Posted by in Uncategorized

Med hösten kommer mörkare och kortare dagar. Ibland tycker jag det är mysigt, jag tänder gärna ljus och kryper upp i soffan med en bok. Dessutom tycker jag det känns som att det är mer okej att ta det lugnt på hösten, jämfört med våren. På våren blir det ljusare, vi förväntas hinna med mer och ha spirande vårkänslor. Så känns det sällan på hösten. Den mörkare hösten kan göra oss tröttare. Solen håller sig bakom molnen och de flesta av de ljusa timmarna tillbringar många på jobbet eller i…read more

0